ericatimars

Helt sjukt vad tiden gått snabbt. Men sen minns jag också dagar då jag tog upp kalendern och räknade ut exakt många dagar det var kvar i ren hemlängtan. Det är inte lätt. Spanien är så nära men ändå har jag inte åkt hem en enda gång, på sex månader. Saknaden efter familjen och vänner är större än vad någon någonsin kommer förstå. Jag kommer aldrig mer åka så länge!

 

Jag vill inte bo i Sverige, det finns inte mycket jag uppskattar och tycker om och är allmänt bitter. Men nästa gång jag drar iväg kommer jag göra det helt självständigt och inte binda upp mig på något på samma sätt, så jag kan hälsa på så fort jag känner för det. 

 

Jag har haft den bästa upplevelsen någonsin, och att komma hit till Spanien kan vara det bästa valet jag har gjort. Jag har haft så otroligt roligt att det inte finns några ord som helst i hela världen som kan beskriva det. Och att man kan komma nya människor så nära. Jag kommer definitivt tillbaka, förr eller senare. Semester i höst blir det utan tvekan. 

 

Så jobbigt är det inte att åka hem trots allt. Jag vill åka mer än stanna, iaf för tillfället. Men det går upp och ner från dag till dag. Tre veckor är perfekt lång tid. Och helgen efter jag kommer hem åker jag och hela min familj till göteborg en helg för att kolla på bruce springsteen, kanske även liseberg. Helgen efter, mer perfekt kan det ju inte bli. Åh, jag längtar nu. Jag längtar till så många saker. Det är så nyttigt att lämna, för att uppskatta igen. Jag längtar efter hela min familj, och för att nämna mamma längtar jag något så otroligt efter hennes mat. SJUKT. Jag längtar efter mina bästa vänner. Jag längtar efter Stockholm city. Ta långa promenader på söder. Runt alla sjöar. Att ta en promenad över till mina vänner och äta middagar. Vara mer än 1 person när man gör sig iordning - här i Spanien har inga vänner någonsin varit hemma hos mig. Jag längtar efter att sova tillsammans med någon dagligen. Att duscha i min dusch. Att sova i min säng. Att ha min garderob med alla kläder jag lämnade. Jag har nästan glömt vad jag äger. Efter Tyresö. Allt i Tyresö. Det trodde jag aldrig att jag skulle säga. Även den otroligt friska luften. 

 

Jag saknar inte vädret dock. Men just nu är det nog det enda som jag inte gillar med Sverige. Vi får se hur lång tid det tar innan jag lessnar igen :) men nu är jag så redo att komma hem. Dessa tre veckor ska jag skita i allt och bara ha så roligt. Spendera massa tid med barnen. Gå ut VARENDA kväll då jag INTE är barnvakt (såklart efter alla gått till sängs) vill bara umgås umgås umgås umgås för sen vet man inte när man ses igen. Fast som sagt, jag kommer nog tillbaka snart. Och bo här senare nästa år har jag också stora planer på, fast då inte som aupair utan med vänner.

 

Jag är så nöjd och stolt över mig själv. Att jag tog tag i allt det här och gjorde det själv. Folk säger väldigt ofta hur modig jag är. Och jag känner äscch.. vadå? fast jag är stolt! Och tro inte att man kan göra en sån här grej utan hinder, och varje hinder man möter tar man sig igenom på egen hand och man växer sjukt mycket. Lär känna sig själv på ett annat sätt, ser sitt liv ur andra perspektiv. Kommer ur sin vardagliga bubbla. Alla borde byta vardag så där ibland, för att inse vad man har, vad man saknar, vad man borde göra, och för att inte fastna. Det är så jävla nyttigt! wooop motivations-erica hahaha.

 

Nej nu ska jag rulla ett avsnitt d.h (mitten av säsong sex nu)! godnatt ♥