5 månader i Spanien, då börjar man tänka !

Sjukt att jag idag har varit här i fem månader. Speciellt när jag tänker tillbaka på allt jag varit med om, hur många människor jag kommit sååå otroligt nära. Vänner för livet och en andra familj. Också mest panik över omställningen från att gå från detta "liv" till att komma hem och jobba igen. Jag är taggad på Stockholm, och främst på att tjäna pengar igen. Det ska bli härligt. Och det ska jag göra, aug, sep, okt eller så. Sen tänkte jag mot det kalla sticka ut på nya äventyr igen. Tre-fyra mån i Sverige är planen, för att jag ändå vill vara på hemmaplan. Men jag är inte hemma över vintern, så länge inget riktigt speciellt håller mig tillbaka. Vart jag tar vägen i senare höst får vi se. Jag är en väldigt impulsiv och spontan människa.

Men hur som helst. VA? 5 månader? det är ju sjukt. Jävlar vad snabbt tiden gått. Usch. Men ändå, som jag skrev, har jag gjort så sjukt mycket på 5 månader att jag skulle kunna tro att det gått ännu längre tid. Det är mycket som hänt som jag inte skrivit ett ord om, klart det varit draman, problem, hinder etc. men ingeting jag skulle ta upp i en blogg. Men mest har det bara varit så KUL!!! Jag tror helt ärligt jag fått den bästa au-pairfamiljen och fått ut det bästa av den här upplevelsen. Jag är så tacksam! Vi är så lika, jag och familjen. De älskar att roa sig och ha kul - men samtidigt tar de deras ansvar, har bra jobb de sköter och är jättebra föräldrar. Jag tar mitt ansvar när jag väl är barnvakt men sen efter "arbetstid" låter de mig göra exakt vad jag vill, för då är jag ju bara en 20-årig inneboende som är ute på äventyr. De har sett mig i alla möjliga skick, de är vänner, syskon men samtidigt extra föräldrar som ser efter mig. Vi har haft sååå kul.

Nu pratar jag som om jag ska hem och försöker dra slutsatser om min upplevelse som aupair - jag har faktiskt EXAKT 5 veckor kvar. Och vet ni vad det skönaste är? jag har inte ångest över det, jag tycker inte det är för kort tid, eller för lång. Det är exakt lagom perfekt. Jag är redo att komma hem nu, men känner ändå att jag behöver 5 veckor på mig att festa, säga hejdå, umgås, shoppa osv. Precis perfekt är det.

Jag mår så bra just nu. Älskar livet. Nu ska jag göra mig iordning och möta upp Rihannaaaa.. får se vad vi hittar på ikväll! Barnen i säng och dagen är avklarad!



Världens bästa Fred & världens skönaste Natasha. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0