I bilen påväg
Jag har varit fett "cool" med allt. Jag är känslig för separationer i annat fall. Började känna att något inte stämde när jag var hemma och inte var ett vrak. Och så sov jag ca 1,5 timme inatt och så packade jag det sista, vägde allt för 17e gången och packade bilen och satte mig så skriker min bror efter mig. Då blev jag som ett litet barn du drar ur från leksaksaffären, sprang upp och började stortjuta för att jag glömde honom. Hur kunde jag glömma honom :'( så satte jag mig i bilen efteråt och tårarna har sprutat i ett. Det var bara "upploppet" till gråtet och sen fortsatte det in på massa annat haha :/ Sååå... liten sömn, alla vet hur jag blir efter lite sömn. Och så seperationen på det, fullständigt sämst kombo.
Jag är helt säker på att jag kommer att trivas super, och jag vill det här!!! Ska samla ihop mig nu haha..
Kommentarer
Trackback
