fråga & svar
"hej när började du som känna dig bekväm i familjen, typ gå och ta nått från kylen osv utan att fråga, samma dag du kom dit eller efter en vecka? och hur känns det att bo hemma hos någon annan familj, vet ju att du har varit i usa och så, men känns det nån gång som om du inte hör hemma? har säkert någon mer fråga också som jag inte kommer på :)"
Svar: Just det där med att gå & ta något ur kylen gjorde jag nog på en gång. Samma dag som jag kom hem så visade Tasha mig vart det mesta låg, och förklarade klart och tydligt för mig att jag inte ska skämmas, ta vad jag vill, när jag vill. I tvättstugan som ligger på tomten har de ytterligare två kylar, där de enbart har masssssor av vitt vin, massa cola, massa fanta, massa vatten, energidrycker och sånt m.m. Vi gick ut och hon förklarade att jag tar vad jag vill därifrån också. Varför ska jag alltid bli så jävla detaljerad? som svar på frågan, jag kunde ta samma dag men minns att jag i början sa i stil med "Kan jag ta det här?" och deras svar var bara att jag inte ska fråga utan att det är självklart - vilket jag visste men av ren respekt känns de dumt att bokstavligen faktiskt öppna & ta första dagen.
Det känns inge speciellt med att bo hos en annan familj. Jag är inneboende och har min separata del med eget badrum, så behöver aldrig känna mig ivägen när jag ska dusha eller vad som helst. I USA kände jag mig inte alls lika hemma och kunde periodvis skämmas om jag ville ta något ur kylen t.ex.
Hör hemma & hör hemma - jag har hittils inte känt att jag INTE hör hemma, MEN inget är som att vara hemma i radhuset i Sverige, eller när man köper sin första lägenhet och inreder den själv. Då är man ju verkligen hemma. Och den känslan är omöjlig att få på andra ställen, där man inte kommer ifrån eller bestämmer över. Men ja, jag känner mig ju ändå "hemma" på så sätt att jag vågar ta saker, göra vad jag vill, osv. Låter kanske som dubbelmoral men du förstår nog.
Hör hemma & hör hemma - jag har hittils inte känt att jag INTE hör hemma, MEN inget är som att vara hemma i radhuset i Sverige, eller när man köper sin första lägenhet och inreder den själv. Då är man ju verkligen hemma. Och den känslan är omöjlig att få på andra ställen, där man inte kommer ifrån eller bestämmer över. Men ja, jag känner mig ju ändå "hemma" på så sätt att jag vågar ta saker, göra vad jag vill, osv. Låter kanske som dubbelmoral men du förstår nog.
De är underbara, betalar för mig varenda gång vi är ute & äter & dricker och sådana små saker som gör att jag inte känner mig utanför när de betalar för fem & sen betalar jag för mig själv. Jag är deras vän/aupair/familjemedlem och trivs väldigt bra.
Idag har jag btw varit här fyra veckor, så sjukt vad snabbt tiden går!
Kommentarer
Trackback